Resedagbok Zimlat
Resedagbok Zimlat – Fredag 23 november
Det får bli en lugn morgon. Efter vätskeersättning och sängläge fram till lunchtid ger vi oss av. Carina fylld av energi – jag kämpar. Vi åker till Nakumat – idag ska vi tillsammans med våra fadderbarn handla kläder och mat. Vagnen fylls och Carinas pojke är för första gången i sitt 14-åriga liv i en riktig butik. För första gången någonsin åker han idag i en bil. Vi levererar allt till hans hem och glädjen är påtaglig. Föräldrarna är döda så familjen består av brodern med fru och deras barn. Efter besöket där åker vi vidare och deltar på en stor födelsedagsfest. Kött, ris, dricka och tårta har vi fått på plats och deltagare strömmar till från alla håll. Det blir bitar så det räcker – ju fler som kommer desto mindre bitar skärs upp – men alla är glada och nöjda. När det är dags för matlagning tackar vi för oss – vi vågar inte äta, inte ens tårtan rörde vi då den snabbt översvämmades av flugor. Vi har inte råd att riskera något – vår mat sträcker sig under dagtid till bananer, kex och vatten.
Vi är mycket nöjda med dagarna så här långt. 135 barn fotograferade (60 kvar), breven klara, beslut tagna om extrainsatser och mängder av små och större mirakel har skett.
//Birgitta
Det får bli en lugn morgon. Efter vätskeersättning och sängläge fram till lunchtid ger vi oss av. Carina fylld av energi – jag kämpar. Vi åker till Nakumat – idag ska vi tillsammans med våra fadderbarn handla kläder och mat. Vagnen fylls och Carinas pojke är för första gången i sitt 14-åriga liv i en riktig butik. För första gången någonsin åker han idag i en bil. Vi levererar allt till hans hem och glädjen är påtaglig. Föräldrarna är döda så familjen består av brodern med fru och deras barn. Efter besöket där åker vi vidare och deltar på en stor födelsedagsfest. Kött, ris, dricka och tårta har vi fått på plats och deltagare strömmar till från alla håll. Det blir bitar så det räcker – ju fler som kommer desto mindre bitar skärs upp – men alla är glada och nöjda. När det är dags för matlagning tackar vi för oss – vi vågar inte äta, inte ens tårtan rörde vi då den snabbt översvämmades av flugor. Vi har inte råd att riskera något – vår mat sträcker sig under dagtid till bananer, kex och vatten.
Vi är mycket nöjda med dagarna så här långt. 135 barn fotograferade (60 kvar), breven klara, beslut tagna om extrainsatser och mängder av små och större mirakel har skett.
//Birgitta