Sammanfattning Zimlatresa 2007
Då har vi varit hemma några veckor – efter ett fantastiskt besök i Zimlat, Kenya.
Vi var ju elva personer som var med på resan denna gång (sponsorer och faddrar – givetvis betalade alla sin resa själv). Vi fick upplevelser med oss hem som är svåra att återge.
En av deltagarna uttryckte sig så här:”Jag har rest mycket men jag har aldrig gråtit så mycket under en resa, men heller aldrig känt mig så glad och så levande.”
Vi tillbringade större delen av tiden uppe i byn och gjorde en rad insatser; en treveckors matleverans till 40 änkor och deras barn – många av dem hade varit helt utan mat de sista två dagarna innan vi kom. Vi byggde upp ett helt nytt hus till en änka och hennes sju barn. De bodde i ett fallfärdigt lerhus på ca 6 kvadratmeter, sov alla direkt på golvet och hål i taket gjorde att regnet förvandlade detta golv till en enda lervälling. En närmast overklig händelse för familjen att se ett riktigt hus växa upp där också liggplatser och madrasser placerades.
Extra ekonomiskt stöd till skolbespisningen lämnades över – många har haft det ovanligt svårt att få ihop till mat sista tiden – vilket lett till att köer av hungriga föräldrar till skolbarnen har väntat utanför skolan vid lunchtiden. Nu finns resurser att stötta även dessa, i alla fall fram till jul. Vi deltog i arbetet på hälsokliniken och fick se hur väl den fungerar; gipsning av ben, behandling av malaria attacker samt behandling av svåra fall där parasiter krupit in i vävnaderna i fötterna och förökat sig – någon som leder till förlamning utan behandling.
Ett stort antal sängar, madrasser, kokkärl och mat till de värst drabbade familjerna införskaffades också. Allt detta blev möjligt tack vare resenärerna och bidrag från olika privata sponsorer. Vi gjorde också ett stort antal hembesök hos de barn som har svenska faddrar, lämnade över kuvert från dem som skickat med något extra, samt lyckades få foton på de allra flesta (över 90 barn).
Sammanfattningsvis kan sägas att projektet löper på bra och trots ett oändligt behov, kunde vi med glädje och stolthet konstatera att det är oerhört mycket som blivit och blir gjort – insatser som innebär en enorm skillnad för människorna i Zimlat.
//Birgitta
Vi var ju elva personer som var med på resan denna gång (sponsorer och faddrar – givetvis betalade alla sin resa själv). Vi fick upplevelser med oss hem som är svåra att återge.
En av deltagarna uttryckte sig så här:”Jag har rest mycket men jag har aldrig gråtit så mycket under en resa, men heller aldrig känt mig så glad och så levande.”
Vi tillbringade större delen av tiden uppe i byn och gjorde en rad insatser; en treveckors matleverans till 40 änkor och deras barn – många av dem hade varit helt utan mat de sista två dagarna innan vi kom. Vi byggde upp ett helt nytt hus till en änka och hennes sju barn. De bodde i ett fallfärdigt lerhus på ca 6 kvadratmeter, sov alla direkt på golvet och hål i taket gjorde att regnet förvandlade detta golv till en enda lervälling. En närmast overklig händelse för familjen att se ett riktigt hus växa upp där också liggplatser och madrasser placerades.
Extra ekonomiskt stöd till skolbespisningen lämnades över – många har haft det ovanligt svårt att få ihop till mat sista tiden – vilket lett till att köer av hungriga föräldrar till skolbarnen har väntat utanför skolan vid lunchtiden. Nu finns resurser att stötta även dessa, i alla fall fram till jul. Vi deltog i arbetet på hälsokliniken och fick se hur väl den fungerar; gipsning av ben, behandling av malaria attacker samt behandling av svåra fall där parasiter krupit in i vävnaderna i fötterna och förökat sig – någon som leder till förlamning utan behandling.
Ett stort antal sängar, madrasser, kokkärl och mat till de värst drabbade familjerna införskaffades också. Allt detta blev möjligt tack vare resenärerna och bidrag från olika privata sponsorer. Vi gjorde också ett stort antal hembesök hos de barn som har svenska faddrar, lämnade över kuvert från dem som skickat med något extra, samt lyckades få foton på de allra flesta (över 90 barn).
Sammanfattningsvis kan sägas att projektet löper på bra och trots ett oändligt behov, kunde vi med glädje och stolthet konstatera att det är oerhört mycket som blivit och blir gjort – insatser som innebär en enorm skillnad för människorna i Zimlat.
//Birgitta