Både marker ägda av småjordbrukare men även statens stora odlingar som ska försörja det inhemska behovet och även gå till export. Det är just här traktorerna varit i bruk. Både på vår egen arrenderade mark där majs och bönor odlats för att bli skolmat och som back up och stöd till jordbrukare och staten som mot ersättning nyttjat tjänster av oss.

Det har nu gått några år och intäkterna har klarat av både kliniken och matprogrammet – mat, mediciner och personalkostnader. Nästan i alla fall. Då klimatförändringarna stör tillväxten av den känsliga majsen har vi fått skjuta till pengar de två senaste åren. Extra gödning och dyra bekämpningsmedel mot de skövlande larver som trivs i förändrade torr/regnperiodsmönstret. Vi är tvingade att försöka en annan väg så med start hösten 2019 går vi in i samarbete med ett av Afrikas största sockerbolag och satsar på odling av de betydligt tåligare sockerrören. Projektet löper över fem år och vi tror och hoppas på tillräcklig lönsamhet – att Zimlat kan vara fortsatt självförsörjande tack vare inkomster från sockerrörsodlingen.

Dessvärre satte pandemin djupa spår i Zimlat, såväl som i resten av världen. Genom att sälja av traktorer och bussar klarade sig skolan år 2022 ut, men är nu beroende av sponsorpengar igen. Från och med januari 2023 lämnade vi med tacksamhet över till en tysk sponsor som har för avsikt att fullfölja.